Livet Orättvist

Ibland undrar jag hur "den" som nu har bestämt hur våra liv ska se ut... TÄNKTE??

Jag har en innre tro om att de mesta som händer på något vis är förutbestämt. Men att vi har olika vägar att välja mellan, Alltså kan påvärka vårt liv till en viss del typ.  Att man inte får mer skit i livet än man kan hanter, och att de är någon som vet hur mycket skit man orkar ta. Om ni förstår mig??

Man utsätt för prövingar för att kunna ta tillvara på de man lär sig genom dem. För att senare använda den erfarenheten för att hjälpa andra.

Jag tror vi finns för att vi är medmänniskor. För att lära och hjälpa andra som inte hittat rätt väg. Och de i sin tur hittar vägen och hjälper någon annan.. å så rullar de på.

Fint o lyckligt... Eller???

Så känns de inte riktigt nu kan jag säga även om jag lyssnar till mina fint skriva ord.
HALLÅÅÅÅÅÅÅÅ... "DU DÄR SOM BESTÄMMER" ... Hur tänker du nu... Jag ska ju lära känna mig själv har vi ju bestämt. Nu är de min tur att reda ut, komma till insikt.. ÄNTLIGEN komma HEM.
Ne he.. de tyckte du tydligen inte.. fast jag kämpat, hjälpt o stöttat..... Ne du bara tyckte att nu har hon kravlat upp en bit på stegen o har nästan landat.. Så jävlar lätt ska hon inte få de. Jag ska säga dig en sak!! Du kan ju för fan inte bara ändra dig så där... Vi va överens o hade en plan!!!!!! Jag har valt vägar, rätta vägar och jävligt fel vägar ibland. Men nu är jag rätt. På den stora rätta vägen!!

Så nu har du bestämt tydligen.. Att nepp.. Vi släpper en stor liten mini bomb som kan bli hur stor som helts om de är på de vistet. Men de är de ingen som vet mer än du. Om den sprängs på riktigt... just nu ligger den bara där helt liten o röd och pyr lite i änden liksom.... stubintråden är kort.. o de går sakta... Vi vet inte om den släcks eller om den helt plötsligt får fart och så exploderar bomben ... BBBBBBBOOOOOM...

Tycker de är orättvist!!!

Så nu är de tankar om o om inte.. å vad gör vi då???... Och hur ska jag vända o vrida på mig Om de blir BOOOOM.. Hur ska jag prioritera o ska alla förstå???

Ja herregud... TACK för de hurru du! Men du har väl en tanke bakom detta me kan jag tänka. Så nu har jag laggt ditt lilla satyg på en hylla iväntan på evenuell smäll.  (inte måla fan på väggen än typ) Men tankarna o gubblerierna finns ju kvar. Om hur och lite så. ( typiskt mig att tro att jag kan se in i framtiden och räta till allt innan de ens hänt) Men får försöka hålla dem för mig själv för jag ser att de sårar o sätter tankar i huvudet på dem jag älskar mest. Å de vill jag inte.
De jag mest undrar är varför du ger oss prövningar på detta sätt. Tänk om vi inte pallar. Då är de fan inte jag som valt fel väg. Då har du förstört de här, du som gett mig för stora prövningar. För att du trodde jag skulle re ut de. Hoppas verkligen du vet va du gör!!!!

Yjooo