2 timmar är fullt tillräckligt för att orka med em. Vilket skulle inneburit att hunnit/orkat/kommit ihåg att hänga tvätten, laga middag, byta sängkläder, dammsuga och allt de där.
Jag har ju nästan 3-4 möten i veckan just nu. Så om allt ska funka kan jag inte dra ut på min sysselsättning mer än till 2 timmar 2 gånger i veckan , även om jag så gäna skulle vilja.
Så igår första dagen på nya "JOBBET" körde de ihop sig.. eller inte just där, men väl hemma efter att ha satt mig ner med dottern o pysslat ( Hon hade tv o data förbud igår efter att ha stuckit iväg i tisdags fast Nicke sagt nej. Men de blev bra pyssel till basaren, en handuk med en älg på och en handuk till mormor:s jobb me en tomte på. Hon va så stolt och vi byttes av att klippa o använda symakinen. Hon har ju fått körkort och sa hela tiden . Mamma de är SÅååå bra att jag har körkort på symaskin för nu kan jag ju hjälpa dig, så hinner vi mer saker. ) Va de visst dax för middag. E jaha... Middag, de har jag ju inte förberett :( va fan gör jag nu, vi skulle iväg vid fem. Killarna på möte och jag och Tjejen till stan. ( va ju tvungen att ta tag i de jag ställt till på jobbet, och svänga förbi mamma för en snabb cigg och förklara va jag kommit fram till. Springer runt, snabbstädar iordning kollar fysen , Ne inget ätbart som går snabbt. Kl är 16.00 .. -Shit!!!
In i skafferiet... Eeee. Ja våffelsmet?!!
- Hallå familjen, funkar de med Våfflor???!! ,Skriker jag innifrån skafferiet?
Alla är nnöjda och jag slänger i förstasmetsleven i gärnet. Detta kommer gå kanon, eller???
Fan me vållforna tar ju en jävlar tid, familjen sitter vid bordet, jag hinner inte sänga våfflorna gemon köket för än de är slut igen .. Allt snurrar snabbare o snabbare.. Nu hinner våfflorna inte en ens landa i tallrikarna föränn de är uppätna.
Sambon frågar om inte jag me ska sitta ner å äte med oss, i protest lämna han me bordet och säger att de inte är lönt att äta om vi inte kan äta tillsammans..
Men va fan, jag hinner ju inte.... hur ska de funka kan ju inte klyva mig på mitten
Jag bryter ihop.. står o stirrar i väggen, och smbon kommer upp bakifrån och undrar va som är fel!! - INGET!!, svara jag och hela min kropp skakar.
Efter att försäkt förklara att poletten trillade ner. och varför allt blev så här. Bestämmer jag mig för att åka tillbaka till "jobbet" Å ta tag i de hela.
Broblem ett. JAG GICK INTE HEM NÄR JAG SKULLE
problem två. JAG FICK E IDE; GICK IGÅNG I HUNDRA TJUGO
problem tre. JAG TRODDE JAG KUNDE FIXA ATT RÄDDA VÄRLDEN
Slutsatts: Kanos, stress, tidbrist, trötthet, dåligtsamvete,.... Gör om gör rätt!!
Räkmackan jag veler på håller på att ta slut, eller måste ta slut.Jag måste inse att jag inte kan flyga runt på den längre. Jag har haft de för lätt på vissa områden, speciellt när de gäller att fixa saker, som att bygga en bänk, sätta up hyllor, köra hit o dit.. och mycket annat. Men nu är de slut me de, Jag måste inse att jag måste bli som andra vanliga människor, där livet är ett vanligt knäckebröd. som kanske kan få en gammal ost skank då o då.
Jag måste förstå och inse att jag inte kan ta ner månen bra för att jag vill och någon i min närhet vill ha den.
Jag kan inte tro att jag ska köpa affären när jag bara skulle gå in å köpa mjölk.
Jag har en förmåga att ta i för mycket, tro att om jag fixar trixar och hjälper folk med att ge dem räkor från min räkmacka som inte finns. Men de går ju inte, och folk förväntar sig inte att de ska få en räka heller, de har ju bara ett vanligt knäckebröd . Och räka på knäckebröd är inte speciellt gott.
Så läxan lärd!!
Jag kan inte plocka ner månen till dig bara för jag tror att du ber mig om de... men jag kanske kan ge dig lite skratt o en kram på vägen.
//Yjooo
Nu blir de egentid med en tripp till jönköping. Härligt... PUSS PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar