Mycket nu.. Och När allt hopar sig och jag inte riktigt hinner me allt krävs de inte så mycket.
Igår va de dax igen. Har ju klarat att hålla koll på de mesta under helgen.. så nu brakade de...
Hade glömt mötet... inte hunnit städa, varit på jobbet, ingen tvättmaskin. Dåligt samvete.. inte städat.. Inga byxor till lillfisen ( då kan råkat kissa ner sig) . Inget är ju riktigt som de ska när kläderna är där de ska vara ( ikällaren) utan ligger i påsar lite överallt på övervåningen. Ingen tvättmaskin vilket komplicerar saker avsevärt. Så paniken, tröttheten, illamåendet... blev FÖR MYCKET...
Hade samtal med Läkaren idag. Blir en ny dos med tabletter i annan form. >Hoppas de funkar/ hjälper denna gången. Fy mår skit :( Antar att de är PMS:en som spökar... Denna vääntan, besvikelsen.. hoppat. De dåliga samvetet över att jag glömmer saker. Blir så tött att hålla allt i huvudet i ett pressat tempo.
Och givetvis gick detta ut över sambon. Fast jag tycker faktiskt att han kan ha de.. Jag stimmade runt som en liten blå... Innan mötet.. Han vet ju att jag vill ha de fint. Stressade iväg till stan för att handla byxor snabbt. De enda han sa till mig va att gå o lägg dig, så fixar jag. Visst snällt, men de dåliga samvetet blir ju bara värre av de. Dessutom såg och hörde jag ju tonen i hans röst. Den där... ( sitt du där å va sur o slöa du, jag är minsann lika trött som du. Du går ju bara hemma hela dagarna o borde ju klara av att orka me att handla o allt annat)
Ja jag är orättvis jag vet, för detta är inte sant!! Men de känns så....
Jag är fortfarande sur idag. Och vi ska åka till Eksjö ihop idag. Varför ska jag egentligen me, sitta o glo i flera timmar när han ska bli tattuerad. Känns inte als speciellt kul. Vet att han gärna vill ha me mig. Men vet inte hur jag ska kuna sudda ut min sura min. Fick varken morron puss eller kaffe idag.... Då har jag nog verkligen inte varit snäll i hans ögon... Men i mina tycker ajg han borde se sin lilla förvirrade PMS-tjej.. som bara behöver lite kärlek och förståelse, Inte iskalla blickar och ensamhet.
Jaja... blir väl bättre om några dagar kanske.....
mmm PMS-tjej:))).....måste ändå hålla på Nicke:) han kämpar mot samma monster som du, men brevíd istället.
SvaraRaderasvårt att veta hur han ska vara, o han kan inte veta när du inte ens vet själv.
När tröttheten kommer, smärtor och elände för dej, som hindrar dej att vara den "du vill vara" och den "du egentligen är innerst inne", så är det tufft.
O Han å andra sidan, har fått slita röv med jäkla källar-eländet plus heltidsjobb...klart det blir både sura miner o gnöl, konstigt vore annars!:)
tror nog att dagen blev bra till slut va, ni va så söta när ni kom ikväll..kramas lite, o låt så mycket som möjligt stå åt sidan o bara mys på istället! det är ni båda värda!
PÖSS söta due!