Små å stora tankar.

Tror jag kommit på de?
Fast som vanligt kanske de bara är en ny ingivelse.
Men de kanske inte spelar så stor roll egentligen.
Något saknas i allafall.
Djuren, kicken att känna sig uppskattad i behövd.
Kan vara så att jag har tistess i massor. Har ont, är förkyld och uttråkad.
Menn jag saknar de. Att kunna åka ut till stallet bara en liten sväng för att jag vill å kan
De ger mig så mycket... Natur, närhet ... Stillhet.
Eller att ta en kaffe leka med några vovvar !

Diskutera livet i stort å smått med någon som gått igenom livets svårigheter.
Tittade runt på Facebook tidigare idag. Och en tanke slog mig.
Genom alla år har de funnits människor i mitt liv som gett de där lilla extra. Som man känner extra för. De är inte många men de finns i min vännlista.
Men man pratar sällan längre. Tiden har svindlat iväg. Kanske skulle ta tjuren vid hornen och höra av sig.
Den jag saknar mest bland dessa och som jag tänker på ofta är min Moster!
Fast hon egentligen är min morbrors gamla fru. Men hon känns som moster. Hon har alltid funnits där sen jag va liten. Hon är varm å omtänksam. Hon vet alltid va man ska göra känns de som. Har liksom alltid rätt svar.

Ja ja.... Tankar å tankar....
Något är säkert tråkigt är de. Men jag vet ju att denna dagen är den värsta. Dagen då barnen åker. Längtar efter att vara själv mysa och bara vara. Å andra sidan blir allt tomt och jag rastlös....
Och då kommer tankarna på vad man kunde gjort och inte gjorde . De dåliga samvetet är här igen. Och jag vill döva de med en kopp kaffe och en gosig hund. En värmande tanke och diskutioner över litet.

Har ju iallafall min "mentor" inplacerad på fikanidag. Känns bra! Hon är också en fantastisk person. Utan henne vet jag inte hur jag skulle klara mig.

Nu ska jag kolla till min son. Så de inte händer mer hyss ;)