Förbannat... Jävlar ångest sitter som en klump i halsen. Vill bara spy...
Hur kan allt bli så totalt fel, jag försöket göra allt bra, tänka mig för... Men ne då... Allt går åt helvete. Tänk om de skiter sig... På riktigt va gör jag då?
Jag fick en chans till å snart har jag sabbat den me, de lilla monstet tar över... Säger till de att ge sig... Men de lurar bakom hörnet. Å jag är för trött för att orka bemästra de.
Tur att några är lyckliga å har de bra iallfall... Då behöver man ju inte längre bry sig om att vi andra mår dåligt!
Fick reda på igår att vissa människor tydligen säger saker bara för att vara elaka!
De stämmer inte me min verklighet!
Känns skönt att inte tro på de, för då hade jag nog gått under för längesedan.
