Obegripligt

En tung dag idag. Få timmars sömn o chocken har inte riktigt tagit sin flykt från kroppen.
Allt känna så tyst. Nästan fridfullt. Som att naturen håller en tyst minut.
Overkligt, samtidigt som livet ändå måste gå vidare om en stund.
Varje gång är lika overklig. Och för varje gång blir såret och saknaden av de som inte finns hos oss större. Minnena blir starkare och verkligheten om att livet kan slitas ifrån oss allt mer påtaglig.

Tunga dagar väntar. Sorg och frågor om varför? Minnen att minnas.
Snart är de någon annans tur att färdas vidare och kvar på jorden finns vi. Kvar för att minnas och glädjas av de vi haft och de vi har den tid vi har kvar.